.

                                                  

 - Var nog inte den enda som vaknade i morse och tänkte: "var det bara en dröm?"
När jag senare, på väg ner i trapphuset, öppnar grannens tidning och kikar på förstasidan och möts av "Äntligen. 31 års väntan, 6 perioders vånda: MAGI" förstår man att det är sant - vi är i semifinal!

kvällen den 16 mars händer det...

Såg första och halva 2 a perioden innan jag kilade iväg på träning.
2-1 till Linköping så långt - "det är kört" tänkte jag.
Efter direktrapport via sms stod det plötsligt 2-2 och energin pumpade genom ådrorna där man sprang på löparbanorna. Efter 28 av 42 intervaller är AIK i sudden i kvartsfinal i den 7e och avgörande matchen. Ingen orkar egentligen springa fullt ut, benen känns som spagetti och man vill bara lägga sig ner och dö.
Då tränaren ropar "kom igen tjejer, vi springer för AIK!" tänder han en eld i baken på oss - jävlar vad vi sprang!!
Träningen avslutas med att alla står runt radion och lyssnar med spänning på den första förlängningsperioden. Den tar slut. Fortfarande 2-2...

Nu gäller det att aggera snabbt.
Med ännu tyngre och värkande ben än tidigare kastar man sig ut i sin kära hemstad, Skellefteå, och börjar springa mot sitt mål - hem till matte och alex som ser hockeyn på storbild.
Man orkar ännu mindre än tidigare men tänker hela vägen "det är jobbigare för aik, det är jobbigare för aik" osv osv.. svettig som få kommer man fram - och får svettas ännu mer då den 5e perioden spelas. Chanser åt båda håll får hjärtat att stanna och hoppa ur kroppen. 20 minuter går fort och det är dags att dra vidare till slutdestinationen - hem. Fortfarande 2-2...

På vägen hem gjorde jag ett konstaterande.
   - Hela Skellefteå stod stilla!
Nästan inte ett liv ute på stan, förutom utanför Olearys där folk svalkade av sig efter den jobbiga 5:e perioden. En ensam kvinna kom och drog sin resväska längst gågatan i centrum. Ljudet från hjulen mot stenplattorna på marken ekade mellan höghusen. Nästan läskig tystnad. Kändes som att hela stan höll andan.

Väl hemma började den 6:e perioden.
Tystnaden från stan hade följt med hem till min lägenhet. Endast ljudet från tv:n hördes.. till ca 2 minuter har gått. MÅÅÅL!!! Kimmo Koskenkorva slänger in segermålet och Skellefteå AIK är vidare till semifinal! Tystnaden bröts med ett jubel, tyvärr väldigt ensamt, liksom fattigt på nåt sätt...konstigt att sitta själv och jubla... Två sekunder senare ringer dock telefonen och jag och Joel jublar tillsammans!! Vilken känsla!!

Till sist....

En tjej på träningen sa:
"Tänk så många hockey-hjärtan som kommer krossas ikväll"
 - Ja det hade hon rätt i, men denna gång var det inte våran tur - våra Gul-Svarta hjärtan brinner fortfarande i slutspelets heta lågor ;)

Tack & Bock - vi ses på Kraft Arena på Torsdag ;)
.