.

...från gårdages Bakåtlöpning:

DET VAR JOBBIGT!

Baksida lår, vaderna och musklerna ovanför knäna fick mycket stryk!
Då man vände sig om och sprang framåt var det en STOR lättnad vilket gjorde att det som brukar vara jobbigt (framlänges) nu var en lättnad som man längtade till ist vilket kändes som det "lurade" kroppen lite!
Det hela var... skumt, oja, men riktigt riktigt roligt :)
MKT roligare än att springa framlänges, bara springa, springa, springa...
nu fick man kämpa, tänka, slita, tänka, jobba, tänka ååh tillslut springa :)

- och jag skrev att jag itne skulle springa där jag syntes.
så blev inte fallet, jag sprang BARA där jag syntes :P
(fast jag mena, det var mörkt, var nog ingen som såg att det var jag så ;) )


sprang ca 250 m framåt, 250 bakåt osv osv ca 4 km och knäet pallade. Tummen upp!


*

Vaknade i morse. kände inget. sa till pappa "jag trodde jag inte skulle kunna gå, men känner inget alls!"
- skulle jag inte sagt. för varje minut som går blir det bara värre. oh my.... hej träningsvärk :):)

Vilodag imorgon, välbehövligt och välförtjänt :)

*



          

Snart mina vänner, snart så :)