.

Jag tycker egentligen inte om katter.
Inte på det där gulle-gulliga sättet alltså, men det finns en katt som inte är riktigt som alla andra.

Då hon kom till stallet var hon en undernärd och skygg liten krabat då hennes mamma rymt med henne ut i skogen och bort från människor.
Nu blir man inte av med henne - hur mycket man än försöker!

- Jag kom till stallet i somras med kjol - plötsligt satt det fast en mini-kisse i vaden.
- Tar man inte av grimskaftet från hästen hänger det snart en kisse där.
- Gör man hö har man en kisse i påsen.
- Pillar man med något har man en kisse i händerna.
- Mockar man har man en kisse i skottkärran.



- Hon sover i hästarnas krubbor på natten
- Hon klättrade förra veckan uppför min hästs ben (han tog det andra benet och "skrapade" av henne)
- Hon är inte rädd för nånting över huvud taget

...när man minst anar det så hänger hon fast sig nånstans på en:


 

Vart man än går - är kisse där.

Hon är en sån där intensiv sak som kämpar och kämpar för att man ska tycka om henne och nu har hon lyckats jobba sig hela vägen in i mitt hjärta :)
samma sak har hon gjort med Oliwer, man ser verkligen hur mycket han tycker om henne nu!


(försökt få ett osuddigt kort på na men hon sitter inte stilla en sekunde så det går rent inte.. )