.

Jätteglad kom jag till stallet i afton, skulle få rida världens bästa häst för första gången på 2 månader.
- trodde jag.
väldigt snart byttes glädjen ut mot tårar...

Kommer ut i hagen och häst-stackarn står och skakar, hela han.
"Jag fryser oxå, vi går in och värmer oss" säger jag, men snart märker jag att han mer än fryser.
Han vill inte stödja på vänster bak och stretar emot... åhnej inte igen...

Väl inne i stallet tar jag tempen - då graderna stiger över 40 stannar mitt hjärta och jag vågar inte se längre så jag sliter ut termometern.
Ringer mamma och då kommer tårarna. (ovanligt? nej.. men som jag sagt tidigare, finns inget som gör ondare än när min häst lider, det SKAR i hjärtat)

Mamma och mormor befinner sig i närheten och anländer, dom kan ju inget göra men det känns alltid bra att ha någon där. Ringer veterinären. Hovböld säger hon.
- igen! har ju nyss behandlat honom för hovböld för några veckor sen, vad fasen..?!

Tar nu tempen igen och utan att slita ur termometern innan den är klar för att hålla koll på exakta grader.
- 40.5 stannar den på.
stackars älsklingen! blir som vanligt en knä-häst då han är sjuk . och då ÄR han sjuk!

ringer Hovslagarn men han har inte tid att komma. Vi avvaktar tills imorgon.

Fan vilken jobbig kväll...

                                          

(som det är nu har min häst behandlats: först för fång. Blev inte helt ok så vi åker in på kliniken och röntgar hovarna - behandlas för lamellrandsröta. Några veckor senare ska han skos om och då upptäcks en hovböld i ena bakhoven. och så nu igen??! kul.. vilken sommar alltså!)