.

- en tg som tänker är inte att leka med


Jag ser livet i många fall väldigt likt en bilfärd.

man färdas mot ett mål. ibland ensam, ibland i sällskap med andra. Man tar sig över backkrön, rullar fort utförs. Man har fri sikt och kilar stadigt framåt, man möter på förhinder och vägskäl.

Det är iaf många beslut vi måste ta i livet. Några viktiga, några mindre viktiga.
Som när vi kör bil - det är vi chafförer som måste ta besluten. Ibland, kanske väldigt ofta, behöver vi vägledning av andra, men det är våran uppgift att se till att vi tar oss till målet - och hur vi tar oss dit.

* man kan leva sitt liv med att åka med andra, men då ska vi inte heller klaga på att vi inte kommer fram nog snabbt eller att vi inte kommer till rätt ställe..

*ofta finns det flera vägar att välja och ibland kommer man till situationer där man får ta andra vägar till sina mål än de man planerat, och ja..

finns så mycket att jämföra med men det blir uttjatat att fortsätta. har nog fått fram budskapet.



ofta kan andras problem få oss att bli starka, även om vi själva är svaga, just för att vi måste visa oss starka för att vara till någon hjälp. Dock får man inte glömma den svaga sidan. Den svaga och den starka tillsammans ger hopp om att det går ta sig uppåt och att vi alla är svaga ibland, även om vi verkar starka utåt.